It's goontown baby!

Alkoholhaltiga drycker är i landet under mycket dyrt. Extra dyrt för alla de lyckligt lottade som kommer från länder utan skyhöga alkoholskatter och monopol. Eftersom berusningsfrekvensen här under också skiljer sig mycket åt ett land som Sverige så blir det snabbt stora slantar spenderade på rusdrycker. Därför uppfann någon smart rackare goon.

Kikar man på Wikipedia så är goon tydligen bara ett annat ord för bag-in-boxvin, men jag tala om att skillnaderna är fler än så. Billigaste flaskvinet kostar 10 aud, vilket motsvarar cirka 65 svenska riksdaler. En box på två liter (starkare) vin kostar även den 10 australiensiska dollar. En stor prisskillnad, med andra ord. Dess billighet kan bara överträffas av smaken själv. Hade jag inte själv vart och inhandlat nämnda box, hade jag trott att jag råkat köpa två liter vinäger. Tredje och värsta skillnaden är tveklöst bakfyllan. Orden räcker inte till för att beskriva känslan.

Med dryck ur en sådan prisklass är det bara att glömma vinglasen. Man dricker några klunkar direkt ur boxen, och skickar vidare till nästa man. Salivutbyte är ingen rädd för, då det ändå smakar bättre än innehållet självt. Det är oklart vad som gör vätskan så billig, men det ryktas om att den bristfälliga innehållsförteckningen döljer i stort sett allt som är jäsbart, så som fiskrens och sopor. Hur sanningsenligt detta är vet jag ej.

På grund av alkohol-per-krona-värdet får man bara köpa en låda om dagen, i ett försök att motverka stans alla fyllon (mer info kommer). Dock är en box mer än tillräckligt för att hålla en alldeles för hög promillehalt en hel dag. Hur som helst leder det till att vi måste springa till affären varje dag för att bunkra upp för nästa vecka (se kommande inlägg).

Idag är det tydligen goon appreciation day, så vad annat kan jag göra än att tvinga i mig några deciliter? Usch.