Känslan smyger upp på en från ingenstans. Man märker den inte komma, den bara är där. Min lekamen vet om att något är på gång. Riktar man blicken mot bortre delen av himlen får man reda på var känslan kommer ifrån. Många mycket mörka moln. Nedräkningen har börjat. T minus sixty minutes. Det är hög tid att fundera på vad man hade tänkt syssla med om en timme, och eventuellt planera om.
T minus fifteen minutes: Vinden tilltar markant. Fågelkvittret har tystnat, poolen töms på badare och folk har börjat att ta in potentiell hängd tvätt. Om föreläsningen börjar om en halvtimme är det dags att överväga om det kanske inte är så töntigt att vara på plats en kvart för tidigt i alla fall.
T minus five minutes: En märklig spänning befinner sig överallt i kroppen, från tårna till knoppen. Snart händer det. Om man har skött steg ett och två dåligt kan det hända att man är mer än fem minuter från ett regnskydd. Då är det dags att öka tempot, fick jag lära mig den hårda vägen. På väg till uni blev jag omsprungen av ett gäng riktiga fåntrattar. Kom igen nu, lektionen börjar inte förrän om en tia, så bråttom har ni inte. Men, som man säger här, the laugh was on me. Jag var nämligen den ende som kom fram helt drunken, för att använda ett Bullerby-uttryck.
Summan av kardemumman: Lär dig tecknen så blir plötsligt de plötsliga regnskurarna inte lika plötsliga.
Som jag misstänkte. Tunga moln på ingång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar