Hemma i Sverige är jag ganska vanlig. Kommer från en Svensson-familj, pluggar på universitet, tränar på kvällarna och dricker alkoholhaltiga drycker på helgerna. Dessutom är både för- och efternamnet Sveriges vanligaste. Men igår fick jag höra, på tal om Facebook-vänner, att "...men du Erik, du är nog lätt att hitta, med tanke på att du måste vara den enda med det namnet.".
Visst kan man sticka ut och vara unik på olika sätt. Man kan börja spela xylofon, eller kanske färga sitt hår i en spexig färg. Är man först med att köpa senaste Apple-produkten är man säkert unik i flera timmar. Men det blir ändå inte samma känsla som här.
Som jag nämnt en halv scrollmeter ner på sidan så är jag i stort sett enda europén här. (Djungeltrumman mumlar om nån tysk tjej med, men någon sådan har jag inte sett till.) Amerikanerna och australiensarna är tydligen ganska så everyday people, och deras namn är vanliga nog att alla delas av någon av de strandsatta i Lost. Därför är det alltid kul när folk frågar vart man kommer ifrån med så lustig brytning, eller när man kan få smeknamn som K (på grund av min här ovanliga namnstavning) eller Sweden.
Så, mina fina läsare, om ni någon gång vill känna känslan av att vara ett unikum, så är det inte ett dugg svårare än att åka till andra sidan jorden. The name's Erik. With a K.
(Det smärtar mig att meddela att Uni här har tagit ordentligt med fart och jag står upp till knäskålarna i uppsatser som ska skrivas. Följden blir att bloggen inte kommer vara riktigt lika uppdaterad som tidigare. Typsikt, just när jag fått upp farten.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar