Första stoppet var Katherine Hot Springs. Missledande är ett milt ord för att beskriva namnet. De varma källorna är egentligen något som ser ut som ett lerigt dike med murket vatten, som inte ens är särskilt varmt. Härligt va?
Hot Springs var ungefär som ni föreställer er utifrån
bilden.
Efter ett tveksamt dopp fortsatte vi till en camping, då majoriteten av mina medresenärer inte skulle överleva utan ordentlig toalett. Klockan var nu solnedgång, så vi promenerade upp längs The Gorge för att titta på'n.
Ria och Evan delar en påse goon i solnedgången.
När maten och vinet var konsumerat närmade det sig läggdags. Jag har normalt inga problem att sova, nästan oavsett var jag befinner mig, men denna natt sov jag inte bra alls. Som grannar hade vi nämligen hundratals flying foxes, eller jättefladdermöss. Fladdermöss kan ju tydligen skrika i frekvenser människan inte kan höra. Dessa fladdermöss visste inte hur man gjorde. De skrek ljudligt precis hela natten. För att ni ska få en uppfattning om hur högt det var kan jag berätta att deras oväsen dränkte mitt mobilalarm på morgonen. Som tur i oturen behövdes ju inget alarm - ingen kunde ju sova ändå.
Högljudda fladdermöss ovanför tältet.
Under dag två utforskades själva ravinen via en turistig båt. Ett mycket vackert ställe.
Katherine Gorge. Ungefär lika vackert som Hot Springs
var fult.
Under eftermiddagen tog vi oss till Edith Falls, som nu, tre veckor senare, var öppet för att bada i. Lite som ett äventyrsbad, plus risken att bli bortspolad då.
Upper pool igen. Denna gång utan både regnbåge
och badförbud.
Evan och jag lyckas ganska bra med sjöjungfru-looken.
Ytterligare en natt spenderades i tält, denna gången sovandes, innan det bar av hemåt. Efter att den obligatoriska gruppbilden togs förstås.
Obligatoriska gruppbilden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar