En termin down under: Festivaaal!

Förra lördagen var det stor musikfestival i Darwin. Faktum är att det var norra territoriets största. Det var en endagsfestival som attraherade 12 band och närmare 9000 besökare, och gick under namnet Base in the grass. Namnet förvirrar mig. Bejs in the grass låter ju rimligt, eftersom det var bas och det var gräs, men namnet rimmar inte. Bäss in the grass rimmar desto mer, men jag såg inte till många abborrar i gräset. Namnet förblir ett mysterium. Kudos för biljettsystemet dock; istället för pappersbiljett köpte man en trendig truckerkeps som fungerade som biljett.

Hur som helst startade dagen med en gemensam baunta-frukost med de fem tappra festivalbesökarna, följt av planering hur rusdryckerna skulle smugglas in. Ni förstår, norra territoriet upplever lite av ett alkoholproblem (mer info kommer) och regeringen gör allt i dess makt för att stoppa detta. Till exempel betyder detta att den regeringssponsrade festivalen endast har två barer på 9000 besökare, vilka måste betala $10 (67 sek) för en burk folköl, efter drygt en timme i barkö. Problemet löstes genom att fylla små plastpåsar med starksprit och tejpa på kroppen.

Festivalen började lite halvdassigt med tveksamt tryck för bandet som gick på strax efter lunch. Som tur var vändes detta relativt snabbt när de bättre banden gick på och mer folk hittat dit. När mörkret föll var det så där äckligt härligt knôkfullt i en stor halvcirkel framför scenen. Vi rockade, svettades, trängdes och dansade i drygt 10 timmar innan tröttheten blev för påtaglig. Runt midnatt gick hardcore DJ:sen på med deras stereotypa untz untz untz och vi lämnade fältet åt människor med färgglada piller och ping pong-ögon.

Dagens konstaterande: Jag gillar festival.