Idébanken är tömd och jag har inte mycket mer att dela med mig av. Dessutom har jag varit i mitt hemland i mer än tre veckor i skrivande stund. Det är med andra ord dags att lägga bloggen på hyllan. Innan jag gör det vill jag bara ta tillfället i akt att i ett sista inlägg tacka alla de som följt mig på mina äventyr i Australien. Google Analytics berättar för mig att ni faktiskt varit drygt 100 unika läsare för varje inlägg, kul! Skulle ni vilja komma i kontakt med mig, men av någon anledning finner det svårt kan ni nå mig på erikjoha111@student.kau.se.
Erik och en termin down under, over and out!
torsdag 14 juli 2011
Det bittra slutet
Det är den 18:e juni och en märklig stämning har sänkt sig över North Flinders International House. En molokenhet har spridit sig över hela stället och leenden har för första gången blivit sällsynta. Vad är det som har hänt egentligen? Jo, terminen är slut och idag åker förste man (läs: kvinna) hem. 24 timmar senare är det min tur.
När man alltid umgås, äter mat, festar, solar, borstar tänder och i stort sett spenderar all sin vakna tid ihop blir man fruktansvärt tajta, även om det bara rör sig om 17 veckor. Trots att vi alla har helt olika nationaliteter och genuppsättningar har umgängeskretsen fungerat precis som en familj. En familj som nu ska splittras och skickas till helt olika delar av världen. Det är alltså inte konstigt att stämningen är så hemskt jobbig. Det var nästan skönt att dela ut de sista kramarna på Darwin International Airport och lämna för mitt flyg, bara för att få slut på lidandet.
Till mina vänner från NFIH, som jag för övrigt vet är flitiga med Google Translate, vill jag bara be er att inte oroa er. Vi kommer ses igen, förr eller senare. Tills dess ska ni ha tack för att ni gjorde tiden till min utan tvekan bästa termin.
När man alltid umgås, äter mat, festar, solar, borstar tänder och i stort sett spenderar all sin vakna tid ihop blir man fruktansvärt tajta, även om det bara rör sig om 17 veckor. Trots att vi alla har helt olika nationaliteter och genuppsättningar har umgängeskretsen fungerat precis som en familj. En familj som nu ska splittras och skickas till helt olika delar av världen. Det är alltså inte konstigt att stämningen är så hemskt jobbig. Det var nästan skönt att dela ut de sista kramarna på Darwin International Airport och lämna för mitt flyg, bara för att få slut på lidandet.
Till mina vänner från NFIH, som jag för övrigt vet är flitiga med Google Translate, vill jag bara be er att inte oroa er. Vi kommer ses igen, förr eller senare. Tills dess ska ni ha tack för att ni gjorde tiden till min utan tvekan bästa termin.
En sån där djup bild. Tagen av Ria.
söndag 3 juli 2011
En termin i plus och minus
Vistelsen är som sagt över, vilket är tråkigt på många sätt, men betyder också att jag nu sitter med facit i hand. Därför ska jag nu summera 18 veckor i punktform, kategoriserat som negativt och positivt.
- Skolan. Alldeles för lätta kurser i ett alldeles för lågt tempo och tveksamma insatser från lärarna under de väldigt få föreläsningarna. Det jag lärde mig på föreläsningar under 12 veckors tid kunde jag lärt mig på halva tiden genom att surfa runt på Wikipedia.
- Maten. Ta vilken maträtt du vill, dränk den i ost och gravy, servera med pommes frites så har du genast en australiensk middag.
- Prisnivån. Australienska löner ligger en bra bit över svenska. 19 dollar, eller ca 127 kr, timmen ligger lägsta lönen för simplaste jobbet på. Prisförhållandet till varor är ungefär samma som här. Det är alltså väldigt dyrt att leva i Australien, särskilt Darwin, om man inte jobbar där.
- De sista dagarna (mer info kommer).
+ North Flinders International House. Att bo i community är helt underbart. Är man sällskapssjuk går man ett varv runt huset så hittar man garanterat människor att plinka gitarr eller kasta football med.
+ Klimatet. Vill du slippa jackor och skor för att lämna hemmet? Alltid vara snyggt brunbränd kanske? Vad sägs om att slippa kolla tråkigt väderleksrapporter, eftersom du redan vet vad vädret ska bli? Då är Darwin the place to be.
+ Språket. Första dagarna var det jobbigt att vara den ende utan engelska som modersmål. Men efter två veckor var man mer eller mindre flytande. Några veckor senare kan man höra precis vilka länder folk kommer ifrån på grund av dialekt/brytning. Ytterligare ett tag senare var det jag själv som rättade stavfel och grammatik hos australiensare. När jag var hemkommen var jag obekväm i svenskan eftersom det är ett i jämförelse svårt, smalt och fattigt språk.
+ Människorna. Kanske är det en speciell typ av människor som gör utbytestermin. Eller så blir folk bara smittade av den avslappnade attityd som råder i Darwin. Oavsett vilket så har jag träffat en enorm mängd helt fantastiska människor, människor jag utan tvekan kommer ha kontakt med livet ut.
- Skolan. Alldeles för lätta kurser i ett alldeles för lågt tempo och tveksamma insatser från lärarna under de väldigt få föreläsningarna. Det jag lärde mig på föreläsningar under 12 veckors tid kunde jag lärt mig på halva tiden genom att surfa runt på Wikipedia.
- Maten. Ta vilken maträtt du vill, dränk den i ost och gravy, servera med pommes frites så har du genast en australiensk middag.
- Prisnivån. Australienska löner ligger en bra bit över svenska. 19 dollar, eller ca 127 kr, timmen ligger lägsta lönen för simplaste jobbet på. Prisförhållandet till varor är ungefär samma som här. Det är alltså väldigt dyrt att leva i Australien, särskilt Darwin, om man inte jobbar där.
- De sista dagarna (mer info kommer).
+ North Flinders International House. Att bo i community är helt underbart. Är man sällskapssjuk går man ett varv runt huset så hittar man garanterat människor att plinka gitarr eller kasta football med.
+ Klimatet. Vill du slippa jackor och skor för att lämna hemmet? Alltid vara snyggt brunbränd kanske? Vad sägs om att slippa kolla tråkigt väderleksrapporter, eftersom du redan vet vad vädret ska bli? Då är Darwin the place to be.
+ Språket. Första dagarna var det jobbigt att vara den ende utan engelska som modersmål. Men efter två veckor var man mer eller mindre flytande. Några veckor senare kan man höra precis vilka länder folk kommer ifrån på grund av dialekt/brytning. Ytterligare ett tag senare var det jag själv som rättade stavfel och grammatik hos australiensare. När jag var hemkommen var jag obekväm i svenskan eftersom det är ett i jämförelse svårt, smalt och fattigt språk.
+ Människorna. Kanske är det en speciell typ av människor som gör utbytestermin. Eller så blir folk bara smittade av den avslappnade attityd som råder i Darwin. Oavsett vilket så har jag träffat en enorm mängd helt fantastiska människor, människor jag utan tvekan kommer ha kontakt med livet ut.
tisdag 28 juni 2011
Fin på utsidan, men röten inuti
En dryg vecka har gått sedan min sista flight landade på svensk mark. Hjärtat bär dock fortfarande på ytterligare några få blogginlägg som jag tänker dela med er, trots att jag inte längre befinner mig på samma plats som bloggen. Först ut är Charles Darwin University.
Av en anledning okänd även för mig har jag ännu inte berättat om hur själva skolan ter sig. Long story short: läs rubriken igen. Vill ni ha en vidare förklaring föreslår jag att ni läser vidare.
Charles Darwin University, eller CDU, är stolta över sina 15 000 studenter. De är också stolta över sin position som mest isolerade universitetet i världen. Inget annat universitet har längre till närmsta grannuniversitet. Men de är inte stolta över kombinationen av de två ovanstående. Det har nämligen resulterat i att majoriteten av studenterna har valt att studera på distans. Alla föreläsningar ges därför som video-föreläsningar och vissa lärare har bara undervisning på cyberspace, trots att det finns studenter som faktiskt inte har mer än 5 minuter till CDU.
Jag har själv inte pluggat något annat i Sverige, men jag har hört att civilingenjör ska vara en av de mer krävande utbildningarna. Kanske är det därför jag blir lite, lite äcklad när jag i Australien kan lägga mindre än hälften av tiden jag lägger i Sverige och ändå komma undan med betyg som skulle vara imponerande i mitt hemland. Som om detta inte vore nog kan jag berätta att undervisningen fortgår under 12 veckor, eventuellt följt av 1-2 veckor av tentamina. Dessa 12-14 veckor kan jämföras med de 20 en termin i Sverige består av. Det vore inte fair att kalla australienska studenter dumma, men underutbildade är de definitivt.
Utsidan är å andra sidan något CDU kan stoltsera med. Relativ nybyggnad gör att skolan ser härligt futuristisk ut. De öppna ytorna är många och man behöver (och vill!) ofta gå utomhus för att ta sig mellan lektionssalar. Eftersom de två raderna ovan kanske inte var tillräckligt för att ge en exakt bild av skolan kommer här lite foton:
Av en anledning okänd även för mig har jag ännu inte berättat om hur själva skolan ter sig. Long story short: läs rubriken igen. Vill ni ha en vidare förklaring föreslår jag att ni läser vidare.
Charles Darwin University, eller CDU, är stolta över sina 15 000 studenter. De är också stolta över sin position som mest isolerade universitetet i världen. Inget annat universitet har längre till närmsta grannuniversitet. Men de är inte stolta över kombinationen av de två ovanstående. Det har nämligen resulterat i att majoriteten av studenterna har valt att studera på distans. Alla föreläsningar ges därför som video-föreläsningar och vissa lärare har bara undervisning på cyberspace, trots att det finns studenter som faktiskt inte har mer än 5 minuter till CDU.
Jag har själv inte pluggat något annat i Sverige, men jag har hört att civilingenjör ska vara en av de mer krävande utbildningarna. Kanske är det därför jag blir lite, lite äcklad när jag i Australien kan lägga mindre än hälften av tiden jag lägger i Sverige och ändå komma undan med betyg som skulle vara imponerande i mitt hemland. Som om detta inte vore nog kan jag berätta att undervisningen fortgår under 12 veckor, eventuellt följt av 1-2 veckor av tentamina. Dessa 12-14 veckor kan jämföras med de 20 en termin i Sverige består av. Det vore inte fair att kalla australienska studenter dumma, men underutbildade är de definitivt.
Utsidan är å andra sidan något CDU kan stoltsera med. Relativ nybyggnad gör att skolan ser härligt futuristisk ut. De öppna ytorna är många och man behöver (och vill!) ofta gå utomhus för att ta sig mellan lektionssalar. Eftersom de två raderna ovan kanske inte var tillräckligt för att ge en exakt bild av skolan kommer här lite foton:
The Strand. Perfekt för football-matcher. Gräset är gult
vilket betyder att vi är ett par månader in i torrperioden.
The Strand från en annan vinkel. Jag vill inte sträcka mig
så långt som att säga att arkitekturen är fin, men den är i alla
fall ball.
Food court. Ingen microvågsugn eller kylskåp finnes, men
väl ett antal grillar. Australien i ett nötskal.
Läkarstudenterna anses förstås vara CDU:s egna körsbär på
toppen och får därför flådigaste byggnaden.
Och domen lyder: Vill man gotta sig och njuta av omgivningen en termin är CDU perfekt, men vill man skaffa sig en prestigefylld examen finns det definitivt bättre skolor (och land) att välja på.
onsdag 15 juni 2011
Lov!
I fredags lämnade jag in sista tentan och gick således på sommarlov. Eftersom det egentligen inte finns någon sommar, eller någon annan årstid för den delen heller, så är väl sommarlov lite missvisande, men lov var det i alla fall! Detta firades genom att packa picket och åka till Dundee beach för en helgs campande.
Dundee beach har vi hört skulle vara ett mycket fint och trevligt ställe, väl värt de två timmarna det tar att köra dit. Efter dessa ord förväntar man sig att det faktiskt ska vara ett ställe, särskilt eftersom det finns utmärkt på karta. Helt fel. Dryga 150 clicks (språklektion: kilometer) efter start tar vägen slut. Vi har kommit fram till en strand och precis ingenting annat. Inte ett hus i sikte. Inte riktigt som vi tänkt oss, men det stoppar oss knappast.
Två dygn av lägereldar, umgänge, lustiga bakverk, för varma dagar och för kalla nätter var ett härligt slut på terminen. Dock upplevdes ingen större lättnad. Australiensarnas lathet återspeglas även i arbetsbördan på högskolestudierna.
Dundee beach har vi hört skulle vara ett mycket fint och trevligt ställe, väl värt de två timmarna det tar att köra dit. Efter dessa ord förväntar man sig att det faktiskt ska vara ett ställe, särskilt eftersom det finns utmärkt på karta. Helt fel. Dryga 150 clicks (språklektion: kilometer) efter start tar vägen slut. Vi har kommit fram till en strand och precis ingenting annat. Inte ett hus i sikte. Inte riktigt som vi tänkt oss, men det stoppar oss knappast.
Två dygn av lägereldar, umgänge, lustiga bakverk, för varma dagar och för kalla nätter var ett härligt slut på terminen. Dock upplevdes ingen större lättnad. Australiensarnas lathet återspeglas även i arbetsbördan på högskolestudierna.
Att klockan är 12 och skuggor obefintliga
stoppar inte en ingenjör med sovsäck
och silvertejp.
Mycket vila blev det. Extremt mycket.
Fria, glada studenter
Smorgastarta!
Sjätte juni är ju som bekant alla svenskars nationaldag (japp, jag är nu en hel vecka efter i bloggandet). Föga oväntat är Sveriges nationaldag inte en anledning till röd dag i Australien, men det betyder inte att jag var tvungen att fira ensam. Jag har tidigare blivit ombedd att laga(?) "classic Swedish smorgastarta", och vad kan väl passa bättre än att göra den på dagen självaste Gustav Vasa valdes till kung?
Det kan tyckas att jag behöver några decennier till på nacken innan jag sysslar med saker så som smörgåstårtebakande, men tack vare allas vår Google och en hjälpsam mor lyckades jag med lite receptidéer. Desto svårare blir det när en fåntratt inte tycker om skaldjur, en annan stolle är laktosintolerant och en tredje tomte är vegetarian. Trots motgångarna lyckades vi ändå knåpa ihop ett recept som alla var mer eller mindre nöjda med. Skåda resultatet nedan.
Smörgåstårtan var inte god nog att platsa på min egen topp-5, men det blev i alla fall den godaste (och enda) smörgåstårta mina middagsgäster ätit.
Det kan tyckas att jag behöver några decennier till på nacken innan jag sysslar med saker så som smörgåstårtebakande, men tack vare allas vår Google och en hjälpsam mor lyckades jag med lite receptidéer. Desto svårare blir det när en fåntratt inte tycker om skaldjur, en annan stolle är laktosintolerant och en tredje tomte är vegetarian. Trots motgångarna lyckades vi ändå knåpa ihop ett recept som alla var mer eller mindre nöjda med. Skåda resultatet nedan.
Smorgastarta är precis som smorgasbord ett av få ord
engelskspråkiga har lånat av svenskan.
Smörgåstårtan var inte god nog att platsa på min egen topp-5, men det blev i alla fall den godaste (och enda) smörgåstårta mina middagsgäster ätit.
söndag 5 juni 2011
Om alkoholproblem, rasförtryck och djävulskap
Jag ska nu försöka, i alla fall under ett enda inlägg, att vara gravallvarlig. Seriösa problem ska nu delas med mina läsare. I tidigare inlägg har jag nämnt höga alkoholskatter, märkliga öppettider och kriminalitet. Här kommer förklaringen:
För 250 år sedan kom de första britterna hit och erövrade landet vi idag känner som Australien. Enligt en märklig, gammal brittisk definition av ägarskap så var området obebott, då det inte fanns något jordbruk här. Att aboriginerna redan bott här i 40 000 år intresserade de vita männen föga, de fanns ju inga åkrar eller kor. Britterna utropade sig själva till ägare av Australien, och sedan dess har ursprungsbefolkningen fått lida folkmord och förtryck. Faktum är att aboriginerna hade väldigt begränsade rättigheter (ingen rösträtt, ingen rätt till utbildning etc.) fram till så sent som 70-talet.
Under 70-talet slopades allt "officiellt" förtryck, men mycket levde kvar. Det har dock blivit bättre och bättre sedan dess. I februari 2008 gick dåvarande premiärministern ut med en officiell ursäkt till ursprungsbefolkning för att tidigare förtryck.
Mina vita australien-vänner menar att rättighetsproblemen nu vänt istället, efter alla upprättelser och försök till integration i samhället. Till exempel så betalar staten bostadshyran åt aboriginerna med motiveringen att de inte ska behöva betala för att bo i ett land som är deras. För att uppmuntra till utbildning får man högre studiebidrag om man är av aborigianskt ursprung än om man är vit. Dessa specialbehandlingar tillsammans med gamla vanor leder till att människor från de två raserna fortfarande inte kommer särskilt bra överens.
Man ser ytterst sällan aboriginer umgås med någon från annat ursprung, utan de håller sig för sig själva. De har inget större behov av jobb, då deras bidrag är så pass höga att de ändå kan ha ett leverne, om än fattigt. Att ta till flaskan verkar tyvärr vara en lösning för många, och det har gått så långt att om man ser en svart man eller kvinna så är det mer regel än undantag att personen i fråga är full, oavsett tid på dygnet. När vi fann en dam liggandes mer eller mindre medvetslös mitt på trottoaren en kväll ringde vi ambulansen. Responsen från mannen i luren var "Är hon av aborigianskt ursprung?".
De brittiska australiensarna hyser visst ogillande mot ursprungsbefolkningen eftersom de människor man ser ofta är alkoholpåverkade och stökiga, plus att de får extra förmåner och blir specialbehandlade av regeringen. Samtidigt verkar aboriginerna inte göra några större insatser för att beblanda sig med människor från andra raser, eller för att anpassa sig i allmänhet. Delstatsregeringarna försöker lösa problemen genom att krysta fram lagar som inte hjälper särskilt mycket, och just nu verkar ingen lösning finnas på situationen.
För 250 år sedan kom de första britterna hit och erövrade landet vi idag känner som Australien. Enligt en märklig, gammal brittisk definition av ägarskap så var området obebott, då det inte fanns något jordbruk här. Att aboriginerna redan bott här i 40 000 år intresserade de vita männen föga, de fanns ju inga åkrar eller kor. Britterna utropade sig själva till ägare av Australien, och sedan dess har ursprungsbefolkningen fått lida folkmord och förtryck. Faktum är att aboriginerna hade väldigt begränsade rättigheter (ingen rösträtt, ingen rätt till utbildning etc.) fram till så sent som 70-talet.
Under 70-talet slopades allt "officiellt" förtryck, men mycket levde kvar. Det har dock blivit bättre och bättre sedan dess. I februari 2008 gick dåvarande premiärministern ut med en officiell ursäkt till ursprungsbefolkning för att tidigare förtryck.
Mina vita australien-vänner menar att rättighetsproblemen nu vänt istället, efter alla upprättelser och försök till integration i samhället. Till exempel så betalar staten bostadshyran åt aboriginerna med motiveringen att de inte ska behöva betala för att bo i ett land som är deras. För att uppmuntra till utbildning får man högre studiebidrag om man är av aborigianskt ursprung än om man är vit. Dessa specialbehandlingar tillsammans med gamla vanor leder till att människor från de två raserna fortfarande inte kommer särskilt bra överens.
Man ser ytterst sällan aboriginer umgås med någon från annat ursprung, utan de håller sig för sig själva. De har inget större behov av jobb, då deras bidrag är så pass höga att de ändå kan ha ett leverne, om än fattigt. Att ta till flaskan verkar tyvärr vara en lösning för många, och det har gått så långt att om man ser en svart man eller kvinna så är det mer regel än undantag att personen i fråga är full, oavsett tid på dygnet. När vi fann en dam liggandes mer eller mindre medvetslös mitt på trottoaren en kväll ringde vi ambulansen. Responsen från mannen i luren var "Är hon av aborigianskt ursprung?".
De brittiska australiensarna hyser visst ogillande mot ursprungsbefolkningen eftersom de människor man ser ofta är alkoholpåverkade och stökiga, plus att de får extra förmåner och blir specialbehandlade av regeringen. Samtidigt verkar aboriginerna inte göra några större insatser för att beblanda sig med människor från andra raser, eller för att anpassa sig i allmänhet. Delstatsregeringarna försöker lösa problemen genom att krysta fram lagar som inte hjälper särskilt mycket, och just nu verkar ingen lösning finnas på situationen.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)