13 000 km från Sverige, men likförbannat snackar jag väder

Både de nära och de kära där hemma har talat om för mig att ni sliter runt i minusgraderna. Det är alltså ett perfekt tillfälle med en väderleksrapport från andra sidan jorden.

Som jag nämnt tidigare så definieras klimatet i norra Australien som tropiskt. Det betyder inte bara att stället kryllar av lustiga träd och ännu lustigare djur, utan också att hälften av årstiderna har gått upp i rök. Helt på sant, här finns bara två årstider: Wet season och dry season. Man behöver inte syssla med lingvistik för att förstå att under dry season, då är det torrt. Och hett. Men än så länge kan jag bara drömma mig dit, för det är ännu 6-7 veckor kvar av the wets.

En vanlig dag är det 25-30°C, nästan oavsett tidpunkt på dygnet. Den stora skillnaden mot svensk högsommar ligger i fuktigheten, som närmar sig 100%. För er som varit i regnskogen på Universeum i Göteborg så simulerar det stället faktiskt känslan av våtsäsongen väldigt bra. Det är alltid molnigt, och det är sällan man faktiskt kan se solen, vilket gjorde mig bitter. Ska jag behöva gå runt blek i sex veckor till?! Icke. Efter 24 timmar utan solkräm hade min stora panna redan fått sig den värsta brännan i manneminne. Ozonlager är tydligen bara något som cancerrädda stackare i resten av världen sysslar med.

När som helst brakar ett blött helvete löst och det börjar, utan förvarning, regna. Regnskuren kan med fördel jämföras med en sån där härlig morgondusch på maxsprut. Dock slutar det väldigt kvickt, långt innan man fått schampot ur håret.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att till och med vädret bjuder upp till äventyr. Inte illa.

"...ett lågtryck närmar sig Darwin och kommer

ligga där från oktober till april."

Här i skärgården händer ju ingenting...

Om man promenerar från campus i västlig riktigt kommer man inom 10 minuter komma fram till stranden. Och när jag säger strand, då menar jag verkligen strand. Kantad av droppstensklippor (språklektion: dripstone) på ena sidan och oändlig ocean på andra sträcker sig stranden längre än jag hittills orkat gå. När jag först hittade denna pärla trodde jag att jag funnit ett perfekt ställe att barfotaspringa på. Bra musik i lurarna, en fin horisont att vila ögonen på, och bara känna sanden mellan tårna. Kan det bli bättre? Nej, men definitivt sämre.

Till min stora besvikelse så måste jag dras med något som kallas för tidvatten (ännu en lektion: tide). Tidvattnet är som högst vid 6-7-snåret morgon och kväll, vilket betyder att den annars 200 meter breda stranden helt försvinner när vattnet står ända upp till klipporna. Att jogga på dagen är inte heller aktuellt, eftersom det blir för varmt för att ens tänka tanken, så jag får gott fortsätta med mina varv runt campus.

Förresten, angående att det inte skulle hända någonting i min "skärgård" är inte ett dugg sant. Snarare tvärt om. Om du vill bada kan du bli uppäten av en krokodil, förlamad av en manet, eller varför inte få in en bakterie i ett sår? En av bakterierna har 90 % dödlighet när man väl upptäcker första symptomet. Nej tack, jag stannar hellre på land.

Stranden trängs mellan droppstensklippor till

höger, och Indiska oceanen till vänster.

Klockan är runt fyra och högvattnet är på väg in. Om 

tre timmar har jag vatten upp till knäna.

Men beachfotboll, det visade stranden sig idag duga alldeles utmärkt till!

Casuarina Cribs

Ni som varit här och läst tidigare vet var jag bor, men inte hur. Det här blogginlägget ska reda ut saken.

Casuarina Campus är till ytan ganska stort. I det Bruna Distriktet (språklektion: precinct) ligger Darwin International House (IHD) på bekvämt gångavstånd till skola, gym och strand (mer strandinfo kommer). Nu är väl IHD inte riktigt så internationellt som det skulle kunna vara, utan består uppskattningsvis av 40 % australiensare, 40 % amerikaner, 19 % asiater och 1 % svenskar - jag. Något som de lägger mycket vikt på här är att stället inte bara är ett bostadsområde, utan också ett community. Det betyder att mitt eget rum är på cirka 3,5 kvadrat, så får jag dela kök och badrum med 17 andra personer.

Utöver sällskap finns här även studierum, uppehållsrum, pool och en stor grill. För detta kalas betalas så mycket som motsvarande 1150 kr/vecka, men då ingår också en vattenflaska, fri tillgång till internet samt kackerlackorna i köket.

Hus 11. För att ta sig till toalett eller kök får man gå ut i

loftgången. Men frukta icke, det har aldrig varit kallare

i loftgången än i mitt rum.

Mitt rum är inte större än Medelsvensssons walk-in

closet.

Mina kursare från Nanjing vet varför denna skylt

behövs. Just det, asiater på ingång.

"Vart i Australien är det du ska till egentligen?"

Den frågan har jag fått ofta senaste månaderna. Oroa er icke, kära vänner. Jag ska släcka er kunskapstörst.

Det är ingen hemlighet att en stor majoritet av Australiens befolkning har bosatt sig i de östra staterna Queensland, New South Wales eller Victoria. Därför får jag ofta höra av folk som tror sig se ett ögonblick att glänsa lite: "Aah, Darwin ja, östkusten, eller hur?" Fel, fel, fel, fel.

Om nu bläddrar ner lite på bloggen, så finns det en karta så att ni pedagogiskt och fint kan se hur Darwin är placerat. Staden, som är huvudstad i Northen Territory, fick sitt namn när britterna 1839 seglade in i vad som senare skulle bli en väldigt stor hamn. Namnet kommer från Charles Robert Darwin som var en före detta besättningsmedlem.

Befolkningsmängden är inget att skryta med, utan stannar på knappt 125 000 invånare, vilket betyder att den är ca 50% större än mitt kära Karlstad. Det som sätter Darwin på kartan är att det är Australiens, om inte enda, i alla fall största stad som har vad som definieras som tropiskt klimat. Mer om det senare. Tydligen så spelar staden, på grund av sitt läge, en nyckelroll i handeln med Asien.

Ovanstående är Darwin i ett nötskal. Så där har ni det, svart på vitt, fakta torrare än kexen man får till afternoon tea. Ironiskt nog släckte det förhoppningsvis ändå kunskapstörsten.

Downtown Darwin

Australien - en hel kontinent med bacillskräck

För er som är lite beresta så är det ju ingen nyhet att man brukar få en liten lapp på planet där man ska fylla i varför man ska in i landet, hur länge man ska stanna, om terrorism är en hobby etc. etc. Det nya var istället att pappret var på dubbelark, där en av sidorna var ägnad åt vad man har med sig in. Nu snackar vi inte knark, bomber och granater här, utan farliga, sjukdomsspridande gods istället. Följande är ett urval av saker man skulle kryssa Yes eller No på:

- Om man under de senaste sex månaderna varit i nåt av ett gäng specifika länder
- Om man känner sig lite förkyld eller hängig
- Om man har med sig ett husdjur
- Om man har med sig någon typ av mat
- Om man har med sig något annat från djurriket, så som hajtandshalsband eller ulltröja
- Om man har med sig sportutrustning, skor eller något annat som kan innehålla smuts

Eftersom jag trots allt ska vara här mer än 4 månader har jag självklart med mig skor i resväskan. Lyckligtvis klarade jag att förklara för mannen med latexhandskar, efter 45 minuter i kö till quarantine, att skorna bara är vanliga skor som använts på asfalt och inget mer. Även om jag fick kasta bort mitt godis (ledsen Nam-Nam) så slapp jag gräva mig igenom 25 kg packning, utan fick faktiskt behålla skorna.

Nu återstår bara att se om quarantine verkligen fungerar. Kommer jag att vara nötkärnefrisk i fyra månader?

P.S. Ni sötnosar som tänkt skicka mig nåt fint från Sverige kan slå bort den tanken på en gång. Oddsen att paketet skulle klara sig igenom quarantine är minst sagt höga. 

En lång resa börjar

Alldeles riktigt, blogghatarErik har skaffat sig ännu än blogg. Men inte en obligatorisk, stel hemläxeblogg denna gång. På sätt och vis handlar det fortfarande om universitetsplugg, men det är nu geografiska platsen som är intressant, snarare än kursen. Platsen är nämligen Darwin, Northen Territory, Australien.

På torsdagseftermiddag lämnade jag mitt föräldrahem i Ytterby. Efter att ha besökt flygplatser i Göteborg, London, Singapore, Sydney och Darwin ankom jag, 36 timmar efter avfärd, till Casuarina Campus. Sliten och trött kom jag fram vid lunchtid (språklektion: noon). Eftersom det var lördag så var receptionen stängd, men som tur var fanns det en telefon att ringa jouren på. Mindre tur var att cyklonen två dagar tidigare gjort telefonen obrukbar. Nåväl, efter en stund hittade jag någon att låna telefon av, och 10 minuter senare var jag inslängd i ett litet, litet rum. Alltså: Sliten, trött, ensam och hungrig på andra sidan jorden.

Men när man är på botten finns det ju bara en väg att gå. Nu, fem dagar senare har jag fått lite ordning på grejorna. Så mycket ordning att jag till och med lyckats skapa en blogg.

På återseende, mina vänner.